Det bästa med oss, Ingela,
sade Carina när vi red sist, är att vi är sådana stabila hästmänniskor och sådana bra föredömen för barnen i stallet när vi handskas med hästarna!!!
Sedan vek vi oss dubbla och skrattade så vi nästan kissade på oss......
Att vi skulle vara stabila hästmänniskor och bra föredömen är en utopi!! Vi är ju livrädda för hästarna!!
Carina baserade sitt uttalande på vårt hispiga beteende när vi skulle släppa ut hästarna i hagen efter ridningen.
När Carina släppte Cherry i Ekhagen så var det lera innanför grinden. Hästkraken tog ett GIGANTISKT skutt över den lervällingen, med Carina hängandes i tyglarna och som sedan när hon tog mark tog ett lika stort skutt i motsatt riktning från Cherry. Cherry som hörde de andra hästarna gnägga blev vild och galen av att vara fastspänd och slet som en gnu för att komma loss. Både Carina och jag fick slita av tränset med gemensamma krafter för att få av det. Så snart det var av slängde sig hästen bakåt och galopperade iväg, med leran yrande runt hovarna. Carina och jag blev ganska skärrade av detta vill jag lova. :D
När vi sedan skulla släppa Colin i hagen vid stallet rådde viss tveksamhet om vi överhuvudtaget var i rätt hage. Jag gick modigt in i hagen med honom och vände mig med ryggen mot staketet för att ta av grimman. Vid det laget hade de andra hästarna fattat att det var nåt på gång och gnäggade välkommnande till Colin som då började rycka och dra i grimman för att komma iväg. När jag väl fått av den slängde han sig runt och galoppperade iväg. I samma sekund som han slängde sig runt, tog jag ett jätteskutt ut ur hagen i vild panik, för att slippa bli nertrampad.
När vi väl stängt hagen, fick vi för oss att det var fel hage och att den var öppen i andra änden och satte därför av i galopp själva för att inte hästen skulle smita ut på vägen o bli ihjälkörd. Som tur var var det rätt hage för det var staket runt hela upptäckte vi!
Alla dessa manövrar som vi höll på med i hagarna måste ha sett helsjuka ut. Därav Carinas kommentar om hur stabila vi är med hästarna.
Alltså INTE!!!
Men det gör inget. För vi har så himla roligt. Och det är så härligt att vara ostabil och få skratta så man nästan kissar på sig för man är så jävla töntig. Det bjuder vi på. Fast lite tur är det nog att ingen är ute och filmar i hemlighet och skickar in till nån TV-kanal.
Hoppas nu att Kikkis fingrar läkar någorlunda till måndag. Jag har skoskavsplåster hemma, gumman!! Det skall bli roligt att rida islänning igen. Denna ridtur skall det fotas minsann. Jag hade ju inte tid i måndags. Dessvärre.
Ha det gott alla.
(Själv är jag längst ner på botten o krälar just nu, men hoppas överleva så att vi kan rida på måndag......)(så det där om att det skall bli kul det var egentligen bara ljug. Men fan, man måste ju verka positiv.)
Ingela
Sedan vek vi oss dubbla och skrattade så vi nästan kissade på oss......
Att vi skulle vara stabila hästmänniskor och bra föredömen är en utopi!! Vi är ju livrädda för hästarna!!
Carina baserade sitt uttalande på vårt hispiga beteende när vi skulle släppa ut hästarna i hagen efter ridningen.
När Carina släppte Cherry i Ekhagen så var det lera innanför grinden. Hästkraken tog ett GIGANTISKT skutt över den lervällingen, med Carina hängandes i tyglarna och som sedan när hon tog mark tog ett lika stort skutt i motsatt riktning från Cherry. Cherry som hörde de andra hästarna gnägga blev vild och galen av att vara fastspänd och slet som en gnu för att komma loss. Både Carina och jag fick slita av tränset med gemensamma krafter för att få av det. Så snart det var av slängde sig hästen bakåt och galopperade iväg, med leran yrande runt hovarna. Carina och jag blev ganska skärrade av detta vill jag lova. :D
När vi sedan skulla släppa Colin i hagen vid stallet rådde viss tveksamhet om vi överhuvudtaget var i rätt hage. Jag gick modigt in i hagen med honom och vände mig med ryggen mot staketet för att ta av grimman. Vid det laget hade de andra hästarna fattat att det var nåt på gång och gnäggade välkommnande till Colin som då började rycka och dra i grimman för att komma iväg. När jag väl fått av den slängde han sig runt och galoppperade iväg. I samma sekund som han slängde sig runt, tog jag ett jätteskutt ut ur hagen i vild panik, för att slippa bli nertrampad.
När vi väl stängt hagen, fick vi för oss att det var fel hage och att den var öppen i andra änden och satte därför av i galopp själva för att inte hästen skulle smita ut på vägen o bli ihjälkörd. Som tur var var det rätt hage för det var staket runt hela upptäckte vi!
Alla dessa manövrar som vi höll på med i hagarna måste ha sett helsjuka ut. Därav Carinas kommentar om hur stabila vi är med hästarna.
Alltså INTE!!!
Men det gör inget. För vi har så himla roligt. Och det är så härligt att vara ostabil och få skratta så man nästan kissar på sig för man är så jävla töntig. Det bjuder vi på. Fast lite tur är det nog att ingen är ute och filmar i hemlighet och skickar in till nån TV-kanal.
Hoppas nu att Kikkis fingrar läkar någorlunda till måndag. Jag har skoskavsplåster hemma, gumman!! Det skall bli roligt att rida islänning igen. Denna ridtur skall det fotas minsann. Jag hade ju inte tid i måndags. Dessvärre.
Ha det gott alla.
(Själv är jag längst ner på botten o krälar just nu, men hoppas överleva så att vi kan rida på måndag......)(så det där om att det skall bli kul det var egentligen bara ljug. Men fan, man måste ju verka positiv.)
Ingela
Kommentarer
Trackback