Ridgruppen

Carina och jag var ute och red i höstas. Vi hade Daiva och Filipine. Vackert väder (som tur var!!) och gott fika, förstås! (Fast nästa gång skall vi till korvmojen i "Sörping" och käka. Det har Carina bestämt.)
 När Conny frågade om det gått bra att rida så svarade jag: JA det har det!
Bortsett från:  att Carinas häst hade koskräck och blev livrädd för två kalvar i en hage. Carina fick då hoppa av och leda Filipine förbi hagen. TVÅ gånger!! TVÅ gånger fick hon också ta sig upp på hästen utan pall. Hon är numera dödsstolt över detta och kan kava sig upp på vilken häst som helst utan pall nuförtiden. Det såg vi ju i onsdags inte minst.
I skogen sedan var det fullt med grenar, ris, sankmark och ÄLGFLUGOR!! Jag fick världens panik. Jag avskyr insekter so hugger sig fast i mig! Stackars Daiva med en skrikande , viftande ryttare på ryggen.
Daiva, ja, som ju i vanliga fall är en häst man får PISKA igång, kan jag numera tala om att efter en och en halvtimmes ridning i skogen så är det inga problem med formen eller farten, hon formligen studsade fram med benen under sig och galopperade som en vildhäst  hela vägen hem. Jag fick hålla IN henne och jag var livrädd hela tiden. Hon var som förvandlad. 
På vägen hem så blev vi också varnade för huggormar på vägen. Dessbättre såg vi inga, men det blev lite oroligt.
Conny tyckte inte att det verkade som att allt gått så himla bra med ridningen, men man får inte vara kinkig. Vi fick ju också efter ett tag en saftig räkning på allt detta, 100 kr i hästhyra och 50 (FEMTIO) kronor i faktureringsavgift. Det är så man kan svimma!! (Fast jag betalade bara den överenskomna summan på 100 kronor. Vi får se hur det går.)
Två ynkliga bilder tog vi.