Psst!

I fredags var jag otrogen mot Ridgruppen! Jag var och red på Öjeby hos Ansa! Det var roligt. Min man var snäll och gav mig det i Påskpresent. Jag red en häst som heter Filipine. Hon var ganska trevlig. Hon slängde väldigt med huvudet eftersom hon inte gillade att gå på tygeln. Alltså jobbade jag ju bra med henne! För hon slängde med huvudet hela tiden. Mycket tjat var det från Ansa om "hälarna ner, Ingela! Böj på armarna, Ingela! Blicken rakt fram, Ingela! " Nåväl. Ibland sade hon: BRA !! Ingela också.
Kram från Ingela

Kommentarer
Postat av: Ylva

Hej! Såg att du kommenterat min blogg, men det är något knepigt med Aftonbladets, får ofta kommentarer som jag bara kan läsa rubriken på, när jag öppnar dem finns ingen kommentar. Vad skrev du?

Postat av: Ingela

Hej, Ylva och välkommen hit!
Jag skrev ungefär så här:
Hej, jag har hittat hit genom Anne.Majs blogg. Kul att hitta en ridblogg där man skriver om sin ridning. Jag rider också. Vi i vår Ridgrupp har en gemensam blogg där vi skriver om vår ridning.
I onsdags pratade jag om att jag kände mig så värdelös för jag spretar så med ytterskänkeln när jag skall klämma åt med innerskänkeln. När jag pratade om det vid vårt fika visade det sig att de flesta i gruppen hade samma problem! Och även fler ändå såg jag i din blogg! Det var ju lite kul.
(Så nu känns det lite bättre).

(Skriver kommnetaren i vår blogg för säkerhets skull)

2007-04-08 @ 12:03:42
Postat av: Ylva

Hej och tack!
Jag tog mig lite tid och letade igenom bloggens funktioner, och tydligen hamnar en del kommentarer i en sorts limbo. Dvs de kan inte läsas på bloggen, men däremot om jag går in i funktionerna för bloggen, när jag loggat in. Vet inte om det är Aftonbladet som mobbar andra bloggar eller om det bara är en avig funktion.
Ytterskänkeln ska ju vara den mest bortglömda hjälpen! Och när man inte glömmer den gör den sig påmind på något retsamt sätt. Spretar eller som för min del i höstas: lämnar ett runt märke nedskavd päls på den sidan jag har svårt att rama in. Men den framploppade (motsatta) höften gjorde det plötsligt lättare. Fast sånt är lite svårt att sitta och pula med på lektion, då man ska lyssna på ridläraren och plötsligt byta gångart, göra en volt eller någon annan krumelur. Mest skrittpauserna som återstår.
Vi hörs!

2007-04-08 @ 17:23:48
URL: http://blogg.aftonbladet.se/2978

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback